Sista dagen

I natt blir det att bila till Adelaide, ska bli kul att se en bit av det här landet jag inte sett förut! Kommer ta runt 16 timmar. :)
Tori kom hem idag så spenderar sista dagen med henne innan jag åker bort. Tar det lugnt och kollar på One tree hill avsnitt och film. Kommer sakna henne, har ju precis varit utan henne i två veckor nu.


Längtar till sommaren så man kan få lite färg igen (Ja, det där är så brun jag kan bli ungefär och min hand ser ut som en jättehand, haha).

Mardrömmar

Vill egentligen inte gå och sova... Tänker bara på den rad mardrömmar jag har haft de senaste nätterna. Vad betyder det egentligen att ha mardrömmar?

Kambodja del 2

Under resan vi gjorde var jag och Mavs öppna med att prova nya saker. T.ex. ny mat.
I Kambodja är kryp en vanlig maträtt så vi provade på att äta bl.a. groda och spindlar;


Det var en förrätt.


Smakade som kyckling med mindre smak, och så var det inte så mycket kött på de tunna benen, men gott var det ändå :)



Hungrig?


Mavs, tror du har något där...


Färdiglagade spindlar


Haha, vi ser lite tveksamma ut men det var faktiskt gott kött. Mer saltigt och lite knaprigt på benen, yummie.


Lite av kroppen och benen. I bakgrunden fick Mavs med Piyang som var hur söt som helst. 10 år och ville att jag skulle köpa mango av honom, och lämnade knappt min sida under hela tiden vi var där. Jag har svårt att få honom ur mitt huvud, tänker fortfarande på honom mycket. Han var så söt och jag är nästan rädd för att tänka på hur hans liv faktiskt ser ut... Nu i efterhand önskar jag att jag hade gett honom massa pengar, men samtidigt vet jag ju att de säkert hade gått till nån som ska föreställa sig hans "chef".
Awh, kolla på på honom. Blir nästan gråtfärdig när jag tänker på honom. Jag hoppas innerligt att han har någon som tar hand om och älskar honom.
När jag var liten ville jag alltid adoptera ett barn från Kina, men nu kan jag med säkerhet säga att om jag en dag adopterar ett barn; Kommer det att vara från Kambodja.


Kambodja del 1

Har länge tänkt att posta inlägg om det här landet, men det har inte blivit av och jag kommer troligen ta det i olika delar. När jag och Mavs kom till Kambodja för ett par månader sen hade vi ingen aning om vad vi egentligen väntade oss, här kommer ett litet utdrag från vad jag skrev lite snabbt på vår resdagbok;

"So, Cambodia. Let me just start with telling you that there is something about Cambodia, that I just can't seem to put my finger on. But we love it, more than any of the other countries we've visited so far. It has been an eye opening experience for the both of us. Not only visiting the killing fields and museums from what happened here not long ago at all, or the orphanage that needed all the help they could get, but just walking down the street is so far from the world we're used to. As we expected, it was a whole different thing experiencing it in real life. Not every night you have to watch your step because there are sleeping children lying on the sidewalk. It's all very sad and heartbreaking, but the people here seem so happy and you just can't help but to fall in love with the charm of this country and its people. We are sad to be leaving tomorrow morning, but hopefully we'll return someday."

Av alla länder vi besökte är Kambodja ett jag verkligen vill återvända till, även om det var jobbigt på ett känslomässigt plan att vara där. Vi fick bevittna saker som vi i vår värld inte är vana vid. Föräldrar som slår sina barn (på öppen gata var inte ovanligt), vuxna och barn som flockade sig runt en för att sälja en saker/mat eller tigga och alla dessa föräldralösa barn som gick/sov på gatorna. Men kambodjaner är ett otroligt fint och charmigt folk med en riktigt intressant och tragisk historia som många inte vet om.

Några sötnosar vi stötte på under en cykeltur på landet, genom olika byar:





Och kvällen då vi hälsade på hos ett barnhem i Siem reap. Barnen var så härliga och glada över alla som kom och hälsade på dem. Man fick skänka saker till barnhemmet om man ville så -förutom att ge pengar- samlade jag och Mavs ihop allt vi inte längre behövde från våra backpacks och gav dem två stora påsar fyllda med skor och kläder. En del av barnen visade upp en liten show med traditionell dans för oss besökare :)


Man såg hur stolt tjejen i mitten var, som att hon kände sig jättevacker i sin utstyrsel och graciösa dans, och det var så fint att se :)





Så söta och duktiga var de!

Lite allt

Får typ lite ångest när jag inte skriver om vad jag gjort de senaste dagarna, även om jag vet att jag inte borde få det. Särskilt när det redan gått en vecka. Men för att lätta lite på samvetet gick jag och Bagge på bio i fredags. Vi såg "The rise of the planets of the apes", mycket bättre än jag trodde faktiskt, även om slutet tyder på en uppföljare. Eller så var det bara så lamt slut helt enkelt. Men jag tror på det förstnämnda faktiskt.
På lördagen drog jag, Bagge, Mikaela och Linn till DFO för sån där billig shopping igen. Jag köpte tre stycken saker för $5 styck! Sedan körde vi vidare mot IKEA för att äta lunch på restaurangen där, och hör och häpna för ingen tog köttbullar och potatismos med sylt. Jag var nöjd över mitt val att ta laxen, blir inte av att äta fisk så mycket nuförtiden (vilket är väldigt trist, dåligt, sjukt okul).
Naja. När jag kom hem var klockan ca fem och vi hade bestämt att åka in till stan för utgång om det inte började regna, och i annat fall skulle de andra komma över till mig för en utgång i Manly om vädret tillät. Alla var trötta och lata så det tog ett tag innan vi bestämde oss. Tine och Kenneth låg här hemma i soffan och kollade film så jag joinade dem några timmar, tills de släpade sig iväg till en spelning och tjejerna slutligen kom hem till mig. Då blev det prat, vin och musik och ingen utgång. Men det var trevligt ändå :)
Söndagen var väldigt händelselös förutom att jag på kvällen hade ett jobbmöte eftersom vi åker nu denna vecka till Adelaide. När jag kom hem blev det ännu en filmkväll med T och K, vi såg "Taken". Överraskande bra, men de andra hade sagt innan att den var asbra, ändå blev jag förvånad.

Just det, i lördags innan tjejerna kom satte Kenneth på Foo Fighters live. De ska se dem första gången live i början av december, och han är typ hur lycklig som helst, haha. (Det har varit hans absoluta favoritband i flera år). Det får mig att sakna att gå på konsert. Att se mina favoritband spela. Åh, hur bra tider har man inte haft med favoriterna på scen? Eller bara.. Livemusik i huvudtaget? Miiiiiiiiiiss it.

Ute på promenixen

Jag älskar att gå på promenader här, även om jag inte gör det i spåret som jag och Tori brukade ta förut. Jag var på väg att göra det en gång förra veckan, sköt undan alla tankar om insekter och djur som vi alltid fick undvika jämt, och tänkte att det inte var tillräckligt varmt ute för dem än. Jag gick inte ens 20 meter in i snåret av träd och buskar innan jag tio meter framför mig såg en STOR ödla som täckte upp hela stigen där jag skulle gå. Jag vände med ens på klacken och fortsatte tillbaka och tog en annan väg istället. Jag vill inte utsätta mig för sådant när jag själv och utan min telefon dessutom när jag är så feg.
Här kommer lite bilder från vägen jag brukar ta.


Cirka två gator ner till den stora stranden,


Mestadels följa gångvägen längs kusten till Shelly beach 









Finns nog inte så mycket bättre sätt att starta sin dag på, oavsett väder. Älskar när havet är så vilt att det stänker upp på gångvägen och man känner smaken av salt på sina läppar.




"In my opinion it sounds like it's about accepting fate"

 

Älskade, älskade 36.


Hungerkatastrofen i Östafrika

Inte för att jag har ett särskilt stort antal läsare på den här bloggen, men jag tycker ändå att ni som ser det här och inte ännu har donerat något till de drabbade i Östafrika borde göra det idag. Dessa människor (ca 12 miljoner) klarar inte det här själva och det är vår plikt som medmänniskor att hjälpa dem så gott vi kan. Och kom ihåg, det krävs inte mycket för var och en av oss men tillsammans gör vi mycket. 
Skicka ett sms eller tryck på bilden för att komma till Unicef Sverige för att hur enkelt som helst donera pengar, själv har jag donerat via unicef Australia.

  bloggbanner-afrikas-horn-250-250

My sister's keeper

När jag började läsa boken "Allt för min syster" visste jag inte att det fanns en film baserad på den. När jag insåg det höll jag mig från att se den även om trailern lockade, men det skulle förstöra boken för mig. Idag läste jag ut boken, vilken jag verkligen tyckte om, och genast såg jag filmen.
Filmen hade mycket mer känsla än boken, men samtidigt vill jag inte säga så då jag läste den på svenska och tänker att en del av känslan kanske försvann någonstans på vägen i översättningen av språket. Men filmen var inte en sån man såg och sedan i slutscenen började storböla till, utan man satt med tårar i ögon och längs kinder under i stort sett hela filmen. Ena stunden grät man för att det var sorgligt och i nästa för att den var vacker och bra. Ja, ni vet hur det kan vara.
Men jag kan inte förklara nog hur otroligt besviken jag blev på filmens slut, som de totalvänt upp och ner, ut och in och på alla sätt och vis från bokens utsprungliga slut. Kanske passar det bra för de som inte läst boken, alla vet ju hur de ändrar på alla filmmanus som baseras på böcker för att storyn ska fungera på en skärm under en pressad tid på ofta mindre än 2 timmar. Men detta var helt otroligt.

För er som inte vill veta rekommenderar jag att sluta läsa nu, men för er som inte planerat att läsa boken kan jag säga att det inte var samma syster som dog i slutet på boken som i filmen. I filmen dör, som förväntat, cancerpatienten Kate. Men i boken, precis i slutet, är hennes lillasyster Anna med om en bilolycka och dör (hjärndöd - familjen får dra ur kontakten) väldigt oförväntat och plötsligt, och därmed doneras alla organ m.m. som behövs till Kate och hon lever i många år till. För det första gillade jag chocken, även om jag förstod vad som hänt vid ca andra meningen i det kapitlet, (kanske för att jag gjort precis samma sak med karaktärer jag själv skrivit om) och för det andra vände det storyns handling totalt. Filmens slut är fint, absolut. Men... Oj, vad besviken jag blev.

Kan ändå verkligen rekommendera filmen (och boken för den som vill), en riktigt fin, gripande tårdrypare. Jag älskade den.


"Don't move at the airport even though the beepbeep thing comes" - game

Egentligen skulle jag kunna skriva massa om dessa människor och vad de håller på med etcetc, eftersom jag typ aldrig nämner dem men ändå har så mycket att säga om dem. Men om jag skulle börja skulle jag aldrig aldrig aldrig kunna sluta, för de är så många och finns så mycket jag skulle vilja säga och visa och dela med mig av om denna grupp/krets av människor jag "följer" via min dator. Så för att inte glömma någon eller något, kanske jag bara kan summera det såhär; YTF & Quest crew. Humor, dans och musik helt enkelt. Sköna och fruktansvärt talangfulla människor. Massa underhållning.

Några videor, (skulle vilja posta ungefär, cirka, typ 1000 stycken om jag kunde) som visar lite i alla fall av dessa awesome människor som lever på andra sidan jorden, ca 17 timmar bakåt i tiden från mig. Thank god for the internet eller? Tror ni säkert kommer känna igen flera av ansiktena. :)



















Okej, nu får det räcka innan det går överstyr här.

Chemical Vocation

När jag är ute och promenerar har jag alltid min iPod på shuffle. Och vilket band spelades plötsligt i mina hörlurar när jag stegade mig fram längs trottoaren tidigare i veckan? Chemical Vocation.
Det var inte bara för att deras låtar hade fantastiska melodier och bandet en originalet till sig, som jag imponerades av dem - De är ju också från Sverige. Ett av de få, få svenska band jag lyssnat på.
De har dock släppt två stycken album sen jag började luta mig mer och mer åt det lite "mörkare, djupa" hållet av growl istället för dessa ljusare skrik och schreechingar. Och om jag ska vara så där ärlig så tycker jag att det är hemskt trist hur lite deras nyare musik intresserar mig. Enligt många kommentarer på youtube älskas det nya soundet, men de får sin beskärda del av de typiska "Ni har blivit mainstream era jävla losers"-kommentarer. Och ja, visst kanske man kan kalla det så; Att de faktiskt har gått och blivit lite mainstream, och nu menar jag inte detta som att det är något dåligt för visst är de nyare låtarna rätt bra. Helt okej.
Men det är ju just det. Låtarna är bara rätt bra. Helt okej. Om de blivit mer mainstream eller inte spelar ingen roll, men nog har de tappat lite av sin originalitet. Det där speciella som fick ens hjärta att pumpa lite fortare innanför bröstkorgen, det där som gjorde att man varken kunde eller ville sitta still till deras musik.
   Ett sound kan ju ses lite som ett bands personlighet i musikväg, och jag jämför det med en människa som tappat sin personliget, för det är så det känns. I alla fall för mig, som fångas av de små detaljerna i musik, de små sakerna som berör en på ett eller annat sätt och får en att känna något. Det är ju de små detaljerna som gör alla oss människor unika genom våra personligheter. Hur vi i stora drag kan likna varandra, men kollar man närmre är ingen 100% identisk med någon annan. Det som gör oss unika är att vi alla ser, känner, gillar och uttrycker oss olika.
Tyvärr måste jag medge att de (för mig) nya låtarna faller ganska platta och tråkiga, eftersom de inte får mig att se eller känna något. Bara en längtan till att lyssna på de gamla låtarna.
Därför kommer här lite av deras äldre, intressanta musik och så får vi hoppas att det nya soundet går hem hos fler andra människor och att de får en framgångsrik karriär framöver.

Conversus Locus, Fin på så många olika ställen, men jag tror att 3:08 är något av det finaste det här bandet skapat. Det bästa är att det håller genom det resterande av låten. Chills. (Har lyssnat på det på repeat precis som förr nu. Börjar typ gråta för det är så jävla bra).


Unspection, var min Myspace-låt för jag vet inte hur länge. Den är intressant ända från introt hela vägen igenom egentligen, men jag gillar hur den vid 0:55 får en att vakna till och ryckas med rösten som i en rollercoaster i melodin.


Blackhole scenery, med den kända vackra refrängen;



Var inte meningen att det här skulle bli så långt, men kommer jag igång har jag ofta svårt att sluta.


3D-glasögonen på IMAX

Innan HP filmen började i söndags. Riktigt snygga brillor, va? (Know you're jealous). Nån gång under filmen viskade Bagge en fråga till mig, och när jag skulle svara hade jag ju självklart glömt att vi hade dessa åh så fräcka glasögon på oss. Så det hela slutade i att jag fick sitta och kväva mitt gapskratt efter den plötsliga synen av Bagge med dem på sig i biomörkret.

(Hannas bilder)

Hanna, Bagge och jag


Emelie och Hanna. Agnes var fotografen så hon kom inte med på nån bild.

Nooo :(

Sist jag skulle dra iväg i en och en halv månad missade jag Parkway Drive när de skulle spela här i Sydney. Då tänkte jag att; "Äh, de är från Australien så det kommer nog komma massa tillfällen för mig att se dem."
Nu har Simple Plan kommit ut med tre stycken datum här i Australien, precis när jag är bortrest med jobbet?!?! Are you kidding me??? ARE. YOU. KIDDING ME?! ?!

Nåja. Jag är i Melbourne samtidigt som dem, kanske kan detta lösas på något vis om jag är ledig, beroende på hur jobbtiderna blir osv. Har inte sett dem live sen... Oktober 2008?? De skulle bara våga sälja slut innan jag vet hur det blir. >:( *Bitter kärring*


Sist, 31 oktober 2008 med Zara & co. i Stockholm. Borde inte jag ha bilder från signeringen? Eller? Kanske inte.

Update; Hittade bilderna från signeringen! Pheew.. Blev lite orolig där.
Update #2: Haha, inte konstigt att jag inte hittade bilderna från signeringen. Tydligen såg jag dem i mars 2008 också, och var det de hade den där signeringen. Kul att man minns såna grejer liksom.


Kommer inte på någon rubrik

I torsdags kom Avril (en irländsk vän) till Manly när hon besökte Sydney. Hon kom till Australien för några veckor sedan och jobbar just nu på en farm ute i ingenstans för att få ett två år långt visum, istället för ett vanligt working holiday på ett år. Vi åt lunch och pratade om allt som hänt sen vi sist sågs för ett par månader sedan, innan vi tog en lång strandpromenad i duggregn och sedan en kopp varm choklad på ett mysigt café.
Hon tog massa bilder, bad folk ta kort på oss två framför vattnet osv, och det kändes så konstigt att vara tillbaka i "turist-mood" igen. Har dock själv ingen bild på oss två från den dagen, men finns massor som ska upp på facebook när jag orkar gå igenom alla, från när vi var och reste.

Drog på Harry Potter and the deathly hallows part 2 i söndags med fyra andra tjejer och den var ju ungefär hur bra som helst. Vi gick på IMAX, vilken är den största i världen och vi fick bokstavligen vrida på huvudet i vissa scener när det hände saker i hörnet och sidorna, haha. Vill se den igen, är väldigt glad att vi kom iväg och såg den på bio - Upplevelsen är ju som bäst då.

Igårkväll åkte jag in till stan för att träffa upp Yssa och Viktor. Vi promenerade till Darling harbour och tog ett par öl på en pub. När klockan började närma sig midnatt fanns det inte så mycket öppet på en tisdagkväll, så vi drog oss hemåt då. De har varit i Nya Zealand och Argentina sen de lämnade Enköping i februari, jättekul att se dem igen! Jag hoppas att jag tipsade om bra saker att göra här i Sydney för de få dagar de är här, men jag tror de ska bli nöjda om inte vädret är allt för hemskt.

Har fått veta att jag ska till Adelaide i slutet av augusti för 1-2 veckor och sedan vidare till Melbourne i ca en månad, med jobbet. Äntligen! Har ju aldrig varit i Melbourne. Om jag får ledigt nånting ska jag se om jag kan hälsa på Kylie i Adelaide också, när jag ändå är där. Har för mig att hon har gjort om hemma sen jag sist var där? (Men jag kan ha fel, så virrig som jag är ibland).

På nyheterna idag säger de att Sydney är den 7:e dyraste staden att bo/leva i, i hela världen. Jeeeez. Inte för att jag är förvånad direkt.

Och nu känns det verkligen som att jag har uppdaterat om saker lite mer. Kan väl även tillägga att jag har cravings på oliver idag. Som faaaa-aaan.





En söndag med Harry

Ska snart in till stan för att gå på bio med tjejerna :) Redo att se part 2 av HP efter att Tori och jag igår var hos Bagge och såg part 1 för att färska upp minnet av den. Vi åt tacos och chokladkaka tills vi alla låg utslagna i soffan, efter ett tag orkade vi ta (få skjuts av snälla Bagge) oss hemåt med sängen som sikte. Men så långt kom vi aldrig. Slutade med att vi satt uppe med Tine och Kenneth i flera timmar istället.




"Ditt skrivande får mig att kippa efter andan."

Jag måste ta tag i mig själv.

Vinterdagar

Bjuder på lite bilder från de senaste veckorna när det varit fina vinterdagar! :)

Tori och jag (och ibland även andra) brukar hänga på Little Manly beach om dagarna, det är mysigare när man bara vill gå ner några timmar och prata, lyssna på musik och läsa. (Även om det är precis vad man gör på den stora stranden under sommaren också... Men ändå ;))




Inte alla dagar som det varit bikiniväder kanske, men ändå fint med över 20 grader :)


Gick för att möta Tori efter jobbet en dag, en promenad på ca en 7-8 km eller något. Det är när man lämnar lägenheten och går ner för gatan och ser det här som man inser hur mycket man älskar stället man bor på. Vilket händer ungefär varje dag.


Här hemma skäms vi inte för att vi är datanördar. Här - jag, Tori och Tine som tillbringade ett par timmar framför bl.a. google maps.


Vi hälsade mest på hemma i Sverige och Norge.


Random dag när vi skulle till the mall för att hänga lite. (Cool jag lät där).


Fixade storfrukost i äran att vi köpt med scones hem dagen innan. Får baka det någon dag också.


Lite mer häng på Little Manly. Finns inte en chans att jag skulle bada i det där kalla vattnet btw.


Lite party. Här på en hemmafest innan utgång nånstans bortom Darling Harbour.


Fina Mikaela och Anna :)


Ännu mer häng i Little Manly. Tori hade köpt med sig picknick! Vi åt toast med avocado och vegemite (Who knew att det var så gott??)


Det var bara 17 grader så jag tog med mig ett par sockor åt mina alltid så frusna fötter. Vi blev tvungna att gå hem efter ett tag för att våra ben var helt knottriga av kyla (Så det blev plötsligt vinter igen :/)


Efter ett sånt här inlägg vill man länka en bra låt, men jag vet inte vilken egentligen.. Så det får bli en från favoritgrabbarna i YTF :)




Oopsie..

I tisdags ca kl 10 på kvällen när jag skulle sätta i min dator i en kontakt i vårt rum slocknade hela lägenheten och blev kolsvart. Hehe, oops. Vi fick efter en stund tag på en elektriker som kunde komma inom fyra(!) timmar. Så i väntan blev det rätt mysigt ändå när vi satte oss alla fyra med te och choklad i soffan och pratade ett par timmar tills elektrikern kom.




Just det, ett par timmar innan det vann Jack Vidgen "Australia's got talent"! Och Cosentino kom tvåa, så det var våra favoriter i finalen. Yay! Hoppas Jack härifrån Manly får en awesome karriär nu :)


Precis innan resultatet avslöjades.

RSS 2.0