The path of totality

Första gången man fick höra ett par av nya låtarna av Korns nya album, t.ex. "Get up" feat. Skrillex blev jag inte så förtjust i det nya soundet. (Tog mig btw pinsamt lång tid innan jag insåg att denna skrillex som man sett/hört överallt visade sig vara Sonny Moore). Men ju mer jag hör från kommande albumet, desto mer gillar jag det. Jag tror också att det kan ha något att göra med musiken jag får höra på jobbet varje dag, så att jag vant mig vid liknande sound. DOCK kommer jag nog alltid föredra Korns gamla sound, även om detta är kul det också.


Lite mer backpacking-minnen

Hahaha, Kambodja...

1.


2.


3.





P.S
Känns som att jag ändå borde säga att mina ögon blir så där när man tar kort med blixt. Det är inte pga drickan, haha. Men bilderna är roliga för att de är tagna i den ordningen.

When writing the story of your life, don't let anyone else hold the pen.


Lördags
















Kan inte låta bli

Gissa vem som vann igår?
Ja, precis. Jag tror alla egentligen vetat om det sen länge, även om det var en nära fight i slutet.
Grattis Reece!



En liten sammanfattning av hans resa, och ett sista framträdande :)


Från förra veckan när han besökte hemstaden Adelaide. Detta är bara ett uppträdande i ett shopping centre, så hysterin är galen.




Man glömmer bort att han bara är 16 år gammal.


Och sen får man höra hans vinnarsingel som påminner en om faktumet. Men den är rolig och gullig, får kanske inte ut det bästa av hans röst eller vad den faktiskt är kapabel till, men med tanke på hans ålder är det nog helt rätt ändå. Han ska vara 16 år, ingenting annat.

X-factor osv

Ikväll mina vänner kommer Reece att vinna X-factor! Han var superbra igår, körde en duett med Kylie Minogue som om han redan vore en rockstjärna. Han har det där "it". Så han har the X-factor. Och jag tror inte de andra har en chans mot honom om jag ska vara ärlig...

Tyvärr kommer jag inte att vara hemma för att se när han utnämns till vinnare, jag ska på personalmöte och sedan gå på bio och se breaking dawn med Anna och Bagge. Ja, jag har ju lyckats hålla mig för att vänta till det passar de andra. Så det ska bli så himla kul! Syrran kom nyligen hem från sjukhuset och sin operation också, känns skönt att allt gick bra :)
Ska göra mig iordning nu för att dra mig mot lite butiker. Mina ballerinaskor faller sönder och jag får egentligen absolut inte ha ett par trasiga på jobbet. (Vi har en rätt strikt dress code. Bara svart, men inte hur som helst bara för att det är svart. Rätt material, inte blekt svart, inget "trasigt", inget som visar underkläder osvosvosv. Allt ska vara rätt elegant.) Nu när jag knappt kan gå i skorna längre ska jag försöka hitta ett nytt par, jag som är så kräsen...


Sångerskor

Jag visste inte att Within Temptation var så här bra.




Jag har aldrig varit riktigt intresserad av banden med de kvinnliga sångerskorna. Within Temptation, Nightwish och evanescence t.ex. som nog tillhör de allra största. Men sen så finns ju Flyleaf, som i flera år legat på min topp 3 lista av favoritband. Lacey är precis den sångerskan jag skulle vilja vara om jag kunde sjunga och ville vara artist. Hon har precis den rösten jag önskar att jag hade. Viskande skör, otroligt stark och fin. Plus att hon kan skrika. Jag älskar hur hon rör och uttrycker sig, hur hon skriver texter och förmedlar det hon tror på. Jag bara önskar de kunde ge sig ut på turné utanför USA så man kan få se dem live igen.


Jag, Wanja och Natalie brukade stå och skriksjunga till den här låten. Det var längesen nu, men känns som igår.

Och självklart, min absoluta favorit som säkert ingen missat vid det här laget... Arise. Fantastisk röst.

.


Sneak peek Breaking Dawn part 2

Bara hos Ellen...! Haha.





Backpacking och sånt man bara gör på semester...

HAHAHA. Har precis suttit och kollat igenom alla mina och Mavs' bilder från vår Asien-tripp! Gud vad kul vi hade och gud vad jag saknar den kvinnan. Roligare tjej (och bra person) får man leta eter!
Anledningen är att bilder ska upp på facebook nån gång, även om det gått ett halvår... Men bättre sent än aldrig. Självklart kommer inte allt åka upp på fb eftersom, mja, vissa saker är helt enkelt inte ämnade för hur många som helst att se och det är det jag suttit och kollat igenom lite. Lite av det som inte åker upp på fb kanske jag lägger ut här :) Kanske.

En skitrolig grej som inte kommer åka upp på fb är historien om de italienska killarna. Det var när jag och Mavs var i norra Australien och bilade runt lite. Vi spenderade en natt i Cape tribulation, vilket är... ca 200 meter långt med ett samhälle som består av... en camping för backpackers typ. Vi spenderade en lugn kväll med några européer och bara pratade.
Dagen efter pratade vi lite kort med våra grannar på campingen, som var två stycken italienska killar som liftade sin väg runt i Australien. Vi lämnade stället sedan samtidigt och eftersom det bara fanns en väg tillbaka därifrån och massa natur, blev det att vi åkte efter dem hela vägen tillbaka till närmsta "stad". Vid ett stop för att vänta på en liten färja över en flod klev vi ur och pratade lite snabbt innan det blev dags för avfärd igen.
Plötsligt ser vi hur de satt upp en vit lapp i bakrutan på pick upen, där det står ett telefonnummer och; "Call us ;)"
Då blev det hetsigt i vår bil kan jag säga. Fort som satan var vi tvungna att leta fram papper och penna och sedan köra tillräckligt nära för att kunna se siffrorna ordentligt.
Det slutade med att vi ägnade en festhelg med dem i Cairns istället för att följa vår original plan.





Mitt internet är så segt så jag orkar inte lägga upp fler bilder, men det var ett gäng galet roliga grabbar. Har videor från lite förfest på deras hostel som de vill ha upp på fb också.
Det MEST epic-a på hela den helgen dock, var när Mavs innan vi skulle säga hej då, sa till dem att jag kunde italienska och hade förstått och översatt allt de sagt under hela helgen. (Vi visste ju att de pratade om oss, precis som vi pratade om dem). Hahahaha, snacka om snopna och nervösa de blev! När vi sett till att de trodde på det sa vi bara hej då och drog hem till oss. xD Stackarna.


Om man ändå vore rik

Parkway drive har släppt ett sydneydatum för i slutet av januari nästa år... Men soundwave är så mycket mer värt så får tänka positivt. Kommer säkert få tusen chanser till att dem någon annan gång istället.
De har turnerat runt massa med Bring me the horizon på sistone. Det är något jag faktiskt tänkt lite på. För om jag ska vara helt ärlig, kan jag inte förstå vaför de är så populära. Liksom, ALLA gillar BMTH. Jag fattar inte, vad är det alla hör som jag uppenbarligen inte hör? Vad är det jag missar?
Men det är väl så att alla inte kan gilla allt, och Sykes' röst faller mig verkligen inte i smaken, så jag vet inte, kanske om de hade en annan vocalist? Men jag har alltid gillat denna video nedan, låten kanske inte är så bra, men videon är cool :)



Skarsgard

Gud så jag skrattade åt hans tillgjorda svenska/stockholmska dialekt. Så jävla klockren!


Famous people

Något som är kul med att bo här, är att det är så nära till allt. T.ex som när kändisar är här. A-listare i hollywood alltså. Man kan åka in till stan och lyckas få awesome platser vid röda mattan och se t.ex. Robert Pattinson och Reese Witherspoon. Man kan på vägen hem från jobbet i Darling Harbour gå förbi utanför Four season Hotel där massa Gaga fans väntar utanför på att hon ska komma ut. Inte för att man springer runt kändiskåt och jagar dem, men det är lite kul med sånt där. Bara att veta att de är så nära ens vardagsliv liksom.
För ett par veckor sen träffades jag och Alex som vanligt för nån fika i stan, och när vi möttes upp sa hon att Kim Kardashian är på David Jones och att det är massa folk där och att hon sett hennes bil åka förbi när hon var på väg till mig. Så vi tänkte att vi kunde gå dit och se vad som pågick. Det har något med en väskkollektion att göra fick vi lära oss, och vi kollade runt lite, men de hade spärrat av den våningen de var på för de som skulle in och träffa henne. Så vi gick för att äta som planerat, men det var ändå lite kul.

Samma sak igår. Bagge ringde vid nio och frågade om jag och Tori ville med dra på en kvällspromenad. Vi gick mot Fairlight, längs strandkanten när vi såg att det lös asmycket från skolan uppför backen vid vår gata. Vi kom då på att Tori hört att skolan skulle användas som Leonardo DiCaprios hem i en kommande film (The great Gatsby har jag googlat upp nu). Så vi vände och drog dit för att se vad som pågick. I Sverige skulle man ju aldrig suttit och spanat på en filminspelning och se Leonardo DiCaprio och Tobey Maguire två gator från ens lägenhet (Uppväxt på landet som man är). Och det är sånt som är så lustigt och roligt.
Leo har varit i Sydney ett tag, och kommer stanna ett par månader till. Men han har aldrig varit nån favoritskådespelare så varken jag eller nån av mina vänner har gått ut för att se honom på nån nattklubb eller något. Men om han ändå nästan kommer hem till en i Manly kan man ju passa på.
Små roliga grejer som händer i vardagen liksom :) (Särskilt när man måste hålla in på pengar går gratisaktiviteter hem extra bra).


När vi upptäckte hur mycket skolan lyste upp under vår promenad. Det var jättefin utsikt men min kamera på iPhonen är inge bra. (När vi kom fram såg vi att de hade en SKITSTOR lampa över hela inspelningsplatsen).

Jag saknar dig

Har äntligen (efter mååånader av att föröska ladda ner en bra version som funkar) sett filmen "Jag saknar dig". Den är svensk och... Ja, svensk. Den var bra, jag grät, den hade en fin mening, men fortfarande väldigt svensk. Och där ligger problemet för mig. Skådespeleriet är halvdant i många scener, svenskan så... eh, hur ska man uttrycka sig för att inte låta hatisk mot sitt eget modersspråk? Men svenska låter så fjantigt. Allra särskilt när skådespeleriet är halvdant. Men filmen var ändå okej. Många scener var riktigt bra, även om hela filmen känns som ett 60%igt hollywoodförsök. Men den berörde ändå i slutändan. Och han Ailu i filmen påminner så sjuuuuuukt mycket om en person jag en gång kände att det är sjukt. (Sjuktsjuktsjukt).
Det jag tog med mig allra mest från filmen var dock Ailucrash's låt "Turn the tide". Den har gått lite på repeat i mina hörlurar. Skitfin är den. Och det är något med Luddes (som sångaren heter) röst som jag gillar väldigt mycket, men jag kan inte sätta fingret på vad det faktiskt är.



Låten kommer igång i andra halvan.

Om jag var 15 år...

... Skulle jag vara dökär i denna kille här nedan;


Reece Mastin från Adelaide, delatagare i årets X factor Australia, och... 16 år. Fyfan vad jag är gammal :C

Reece är i alla fall skitduktig, kör asbra låtar, äger hela X factor, har en fetingröst, naturlig talang, originell, (obviously) skitsöt och lite kär är jag ändå, trots att han är liten. Sådeså.




Igårkvälls uppträdande. (Låten börjar vid 1:39) Han är nu i final! (Egentligen inte tekniskt sett, för det står just nu mellan honom och Three Wishez och de kommer inte säga resultatet förrän efter en gästartist har uppträtt. Men tro mig, Reece är i final).

Jag och Tori pratade om det här, eftersom Reece är en rockig aussie-version av Justin Bieber (fast egentligen inte, de är så olika). Och jag skojade om hur jag önskar jag var 15 så att jag kunde få crusha på honom. Tori förklarade då så vist för mig att om jag hade sett Bill Kaulitz nu, fast han som 15-åring, skulle jag ha dött ännu mer och önskat att jag var 15 år igen.
Och då kom jag på att jag hade min egen kändiscrush när jag var i den åldern, att jag faktiskt aldrig skulle vilja byta ut den för den var förjävla bäst. Och sen fick jag växa upp med min kändiscrush, vilket jag i och för sig även gör nuförtiden också. Och han kommer nog alltid vara min lilla kändiscrush. Lite bättre än alla andra. Konstig, gay, ful, töntig, transa, straight, snygg, originell etcetc, vad han nu än är och kommer och vara. Lite bättre än alla andra i alla fall. Bara det att vi nu är 22, och inte 15. Men det är fortfarande jävligt kul med kändiscrusher.

Gamla bilder

För några år sedan fotade Tori några bilder på mig som jag lade upp här på bloggen för ett tag sedan. Nu har jag dock hittat dem på datorn, tillsammans med en annan photoshoot som vi hade ett/två år efter den första. Idén med den andra var att göra en helomvänding, skapa en kontrast mot den första. De bilderna har jag dock aldrig delat med mig av förut, då jag inte är så fond of them. Men jag gillar fortfarande kontrasten på bilderna. Och inget av detta är ett skitseriöst försök på bra bilder, utan bara på skoj. Och skoj är det :)
Alla bilderna är tagna av Tori, och jag är "modellen".

















Sommarkänslor

Just nu spelas Parkway Drive högt ur mina hörlurar varje dag, deras musik ger mig såna sommarkänslor att jag vill jag skutta runt i solskenet och älska livet lite extra varje dag. Kanske allra mest när jag ligger på stranden. Precis som Taking back sunday och Silverstein alltid varit vårband för mig, är nog Parkway Drive ett sommarband. Happy happy happy!!
(Vill förresten gå på en bra konsert snart, men ekonomin tillåter inte den sortens prioritering just nu.)





Denna video är ju en "sommar, kom igen, tagga, älska livet"- video från det senaste albumet. Jag verkligen älskar den, så ursäkta om det är typ tredje gången jag postar den här. För jäkla härlig!

"First they killed my father"

Som jag tidigare skrivit föll jag in love with Kamobdja när jag var där tidigare i år. Jag blev otroligt intresserad av landets och dess folks historia, och köpte en bok av en pojke på gatan. Jag har fått för mig att boken är känd när det kommer till ämnet Kambodjas historia, och jag ville dela med mig av ett stycke ur boken som jag älskade och inte kunde släppa. Anledningen är att författaren, som skriver ur sitt sexåriga jags synvinkel, lyckas så fruktansvärt bra med att fortfarande uttrycka sig som ett barn. Jag känner så igen mig i barnatänket, hur ilskan och hatet får henne att känna och tänka, från när jag själv var liten. Inte för att jag behövde fly från krig, men mitt lyckligt lottade barnajag kunde också känna ilska och hat. Precis som alla barn över hela världen, oavsett om det är en hemsk verklighet eller drömmar som orsakar det.
Hon skriver på ett enkelt vis, men orden etsar sig fast i en som om det är ens egen tankar man läser. Det är så klockrent, rakt in i hjärtat skrivet. På ett sånt naket, brutalt ärligt och naivt sätt som bara barn så oskyldigt kan uttrycka. Ett väldigt bra bevis på att man inte behöver använda det krångligaste språket för att beröra in under skinnet, så länge man kan uttrycka känslor med sina ord.

Boken är för övrigt jättebra, och jag grät som ett barn flera gånger. Börjar stycket lite innan det jag gillar mest, så det är lättare att förstå sig på vad det handlar om;



" By the third day, we all know that what we feared most has happened. Keav, and Pa, one by one, the Khmer Rouge is killing my family. My stomach hurts so much I want to cut it open and take the poison out. My body shivers as if evil has entered it, making me want to scream, beat my hands against my chest, and pull out my hair. I want to close my eyes and blank out again, but I don’t know how to do it at will. I want my Pa here in the morning when I wake up! That night I pray to the gods, “Dear gods, Pa is a very devout Buddhist. Please help my Pa return home. He is not mean and does not like to hurt other people. Help him return and I will do anything you say. I will believe you always. If you cannot bring Pa home to us, please make sure they don’t hurt him, or please make sure Pa dies a quick death.”

 

“Chou,” I whisper to my sister. “ I am going to kill Pol Pot. I hate him and I want to make sure he dies a slow and painful death.”

   “Don’t say such things or you will get hurt.”

   “I am going to kill him.” I do not know what he looks like, but if Pol Pot is the leader of the Angkar then he is the one responsible for all the miseries in our lives. I hate him for destroying my family. My hate is so strong it feels alive. It slithers and moves around in the pit of my stomach, growing bigger and bigger. I hate the gods for not bringing Pa back to us. I am a kid, not even seven years old, but somehow I will kill Pol Pot. I don’t know him, yet I am certain he is the fattest, slimiest snake on earth. I am convinced that there is a monster living inside his body. He will die a painful, agonizing death, and I pray that I will play part in it. I despise Pol Pot for making me hate so deeply. My hate empowers and scares me, for with hate in my heart I have no room for sadness. Sadness makes me want to die inside. Sadness makes me want to kill myself to escape the hopelessness of my life. Rage makes me want to survive and live so that I may kill. I feed my rage with bloody images of Pol Pot’s slain body being dragged in the dirt.   "




__________________________________________________________________________________

Insåg precis nu när jag skriver om boken att den påminner mig om en novell jag själv skrev till en engelskauppgift i skolan när jag var 12-13 år. Den handlade om en flicka som blev fråntagen sin familj under krig, och man fick följa henne på sin resa till gränsen till ett grannland. Under vägen träffade hon flera olika människor men tvingades hitta sätt att överleva och ta hand om sig själv. Hur roligt vore det inte om jag på nåt sätt kunde leta reda på den där novellen och få läsa den igen. Skulle vara så himla intressant efter ca 10 år. Problemet är bara att jag inte har någon aning om den ens finns att få tag på, och om den skulle det, kan jag ändå inte leta från andra sidan jorden. 


Sshhh...



Lustigt att tänka på hur jag för en vecka sedan knappt visste någonting om dessa böckers innehåll. Och hur jag nu - efter att ha lämnats ensam efter de sista raderna i den tredje av dem - inte kan få deras värld och karaktärer ur mitt huvud. Det är bitterljuvt när man låter sig själv consume-as av en annan värld på det här sättet, men det är väl det som är det magiska med storytelling, eller hur?


"Fakta" om Australien

Garvade så jäkla mycket till det här! Någon som lagt upp det på facebook. Läs!

These were posted on an Australian Tourism Website and the answers are the actual responses by the website officials, hehehehe

__________________________________________________
Q: Does it ever get windy in Australia ? I have never seen it rain on TV, how do the plants grow? ( UK ).

A: We import all plants fully grown and then just sit around watching them die.
__________________________________________________

Q: Will I be able to see kangaroos in the street? ( USA )

A:Depends how much you've been drinking.
__________________________________________________

Q:I want to walk from Perth to Sydney - can I follow the railroad tracks? ( Sweden )

A: Sure, it's only three thousand miles, take lots of water.
__________________________________________________

Q: Are there any ATMs (cash machines) in Australia? Can you send me a list of them in Brisbane, Cairns, Townsville and Hervey Bay ? ( UK )

A: What did your last slave die of?
__________________________________________________

Q:Can you give me some information about hippo racing in Australia ? ( USA )

A: A-Fri-ca is the big triangle shaped continent south of Europe.
Aus-tra-lia is that big island in the middle of the Pacific which does not
... Oh forget it. Sure, the hippo racing is every Tuesday night in Kings Cross. Come naked.
__________________________________________________

Q:Which direction is North in Australia ? (USA )

A: Face south and then turn 180 degrees. Contact us when you get here and we'll send the rest of the directions.
_________________________________________________

Q: Can I bring cutlery into Australia ? ( UK )
A:Why? Just use your fingers like we do...
__________________________________________________

Q:Can you send me the Vienna Boys' Choir schedule? ( USA )

A: Aus-tri-a is that quaint little country bordering Ger-man-y, which is
Oh forget it. Sure, the Vienna Boys Choir plays every Tuesday night in Kings Cross, straight after the hippo races. Come naked.
__________________________________________________

Q: Can I wear high heels in Australia ? ( UK )
A: You are a British politician, right?
__________________________________________________

Q:Are there supermarkets in Sydney and is milk available all year round? ( Germany )

A: No, we are a peaceful civilization of vegan hunter/gatherers.
Milk is illegal.
__________________________________________________

Q:Please send a list of all doctors in Australia who can dispense rattlesnake serum. ( USA )

A: Rattlesnakes live in A-meri-ca which is where YOU come from.
All Australian snakes are perfectly harmless, can be safely handled and make good pets.
__________________________________________________

Q:I have a question about a famous animal in Australia, but I forget its name. It's a kind of bear and lives in trees. ( USA )

A: It's called a Drop Bear. They are so called because they drop out of Gum trees and eat the brains of anyone walking underneath them.
You can scare them off by spraying yourself with human urine before you go out walking.
__________________________________________________

Q:I have developed a new product that is the fountain of youth. Can you tell me where I can sell it in Australia ? ( USA )

A: Anywhere significant numbers of Americans gather.
__________________________________________________

Q:Do you celebrate Christmas in Australia ? ( France )

A: Only at Christmas.
__________________________________________________

Q: Will I be able to speak English most places I go? ( USA )

A: Yes, but you'll have to learn it first


Glad tjej x2

För mina tröjor har äntligen kommit!


Här kan man även se att jag inte ens kunde lägga ifrån mig mitt äpple innan jag tog bilder i all min iver.


Så fin! Är så jäkla nöjd :))


Haha, gissa vilken som är ny och vilken som är gammal? Utsliten är ordet.

Är jäkligt glad att jag hann med att beställa dessa innan de tas bort permanent. 36's merchandise som kom med det senaste albumet var inte så snyggt och roligt som de äldre (t.ex. som dessa) och jag hoppas att det kommer snyggare kläder till nästa album. Trist när ens favoritband har ganska fula kläder så man inte vill bära dem, (TH hosthost).

The Cross

I lördags åkte jag till Mosman och mötte upp med Bagge, Mikaela och några tyska tjejer för middag och vindrickande. Jag är otroligt trött på vin vid det här laget, som den öldrickare jag egentligen är. Men BYO restauranger passar så bra att gå till, även om de inte tillåter öl. (För er som inte vet är BYO= Bring Your Own, alltså att man tar med sin egen flaska vin till en restaurang och bara betalar ett par dollar för glaset. En sådan grej man plötsligt inser efter många år att vi inte har i Sverige... För vi har inte BYO där va?)
Sedan blev det kings cross och det var galet fullt av utklädda människor överallt. Dock var vi så många då ännu fler mötte upp oss där att det blev svårt att komma överens om vart man skulle försöka komma in och det slutade med en ganska tidig hemgång. Jag och Bagge kom hem till henne och det fantastiska huset vid halv fyra ungefär.


Snodde en bild från facebook på några av tjejerna

Söndagen spenderade vi största delen i sängen, med en härlig frukost på balkongen med utsikt över stan. Hur great? Vi började efter mycket väntande på andra downloads kolla på Ensam mamma söker, så nu får jag nog kolla på resten av avsnitten som finns. Jag insåg också, även det en sån grej man plötsligt inser efter lång tid, att Bagge har samma efternamn som Bagge och Laila Bagge i idol. Hur jag inte gjort den kopplingen när både min kompis Bagge kallas för Bagge och Anders i idoljuryn kallas för Bagge har jag ingen aning om.
Vi skypade även en stund med Ida, en av tjejerna vi båda var kompis med i Sverige innan vi träffade varandra här i Sydney, vilket var jättekul! :)

För tillfället bor jag och Tori fortfarande i Frenchs Forest medan Tines föräldrar är på besök. Igår åkte jag med Tori in till the mall kl 9 även om jag inte började jobba förrän kl 12. Som vanligt rörde jag mig mot mitt favoritcafé, beställde toasted banana bread och en latte, och satte mig ner och läste några timmar. Har börjat på ännu en ny serie av böcker, och efter två dagar har jag nu läst ut första boken. På ett sätt vill jag plöja mig igenom andra boken också, men samtidigt vill jag inte att det ska gå för fort. Vill inte att det ska ta slut.



Imorgon ska jag in till stan för att luncha med Alex och kanske gå i några affärer innan det bär av mot jobbet. Ska jobba med samma tjej som igår, som kallas Dessie. Så det blir Essi och Dessie igen. Men nuuuuuuu, ska jag läsa och platta hår.

Glad tjej

Låt oss bara gå rakt på sak och erkänna att jag aldrig har varit den bubbliga, glada tjejen. Jag analyserar saker tills jag ser problem, oroar mig ständigt över saker som jag egentligen inte alls behöver oroa mig för. Finns det inget, söker jag vidare inom mig. Jag har ett bra hyfsat odramatiskt liv, jag är lugn som person och tar inte mycket plats. Därmed slutar det ofta med att jag inte kan sluta tänka/oroa/irritera mig över löjliga småsaker som det är alldeles för pinsamt och bortskämt att ens nämna till andra (förutom Tori).
   Men nu, vågar jag mig nog på att skriva att jag är glad, mår hur bra som helst och är jävligt lycklig! Det är nog första gången jag känner att jag kan skriva ner det. Ofta när jag känner mig glad är det för en konkret anledning, annars bara... är jag. Inte ledsen, men inte heller direkt glad. Vissa saker gör mig glad, men de stunderna försvinner de med.
   Jag har självklart massa saker att se fram emot just nu, som gör att jag blir lycklig ända in i benmärgen, men mitt liv just nu gör mig lycklig. Även om det inte är så jäkla speciellt och verkligen inte perfekt. Men min vardag, gör mig glad. Att jag är här gör mig glad. Jag kan inte sätta i ord hur mycket jag älskar Australien, Sydney, Manly. Mitt hem.
När jag kom hem från Melbourne för ca två månader sen, kände jag verkligen att jag kom hem till Sydney. Och så kände jag inte ens när jag kom hem från något till Enköping. Visst, det är inte okänt att jag inte kände att jag platsade i Enköping, mina vänner vet om det och jag drogs därifrån väldigt lätt när jag kom upp i ålder. Men nu är det så jag skulle kunna fälla tårar av lycka och stolthet när jag kommer hem till Sydney. Det är något med det här stället, det har alltid varit något med det här stället. Jag älskar det. Bara jag går hem från bussen eller jobbet kan jag inte låta bli att le. Jag älskar hur det ser ut här, jag älskar atmosfären, jag älskar livsstilen, jag älskar hur jag personligen har förändrats som människa, jag kan go on forever. Jag har verkligen inget att klaga över. Detta, PLUS allting annat bra som händer i mitt liv just nu, gör att jag är lycklig. Ah shit vad jag är lycklig.

Jag kan nog lugnt säga att mitt beslut att flytta till Australien är det bästa jag nånsin gjort.



Skulle visa hur jag nuförtiden även bär korall/rosa nagellack, men det ser mest orange ut på bilden.

Måste lägga till glad musik i detta glada inlägg. Vem älskar inte Triviums senaste album?! 26 februari! :D


RSS 2.0