Ingen svensk patriot här inte...

Har jobbat mina första två dagar på nya jobbet nu. Första dagen var det ett rätt långt pass men det gick bra och var kul. Man går där och tänker; "OMG den vill jag ha, den vill jag ha, de där skulle jag kunna ha till den där outfiten, shit vad snygga!, herregud de här måste jag köpa". Det gäller att lägga band på sig själv. Jag har ju en förmåga att kunna lägga mycket pengar på accessoarer.
En av tjejerna jag jobbade med är egentligen musiker men skaffade för några veckor sen det här jobbet på sidan eftersom hon skadat rösten och fått ställa in shower. Började ställa frågor om hennes musik och band, när hon säger att hon älskar just svensk pop och inspireras mycket av bl.a. Lykke Li.
Och där står jag som uppvuxen i Sverige, medveten om att Lykke Li är framgångsrik och tänker; "Hm.. Lykke Li, det var väl hon som hade en låt med i någon Twilight film?".

Fy fan vad dålig jag kände mig, men svensk pop - Eller svensk musik i huvudtaget - har aldrig direkt intresserat mig, så jag har inte bästa kollen. Och förresten, om det nu skulle vara så att Lykke Li faktiskt inte bara är en tjej, utan faktiskt ett band med en kvinnlig frontman(kvinna?), får jag skämmas ännu mer nu.

Vet ni vad jag inte gillar? Att få nummer/namn bokstaverade till mig. Värre är det på engelska, eftersom bokstäverna inte har samma färger och utseende i min hjärna som på svenska. Om någon t.ex. säger "C,A,T,H,E,R,I,N,E" till mig på engelska blir det inte samma sak som på svenska. H på svenska låter mycket mörkare, är mycket mörkare/brunare och starkare. H sagt på engelska är suddigare, lättare, mer till vänster och ljusare/grå. Och därför kopplar inte min hjärna lika fort vilken bokstav det faktiskt är personen har sagt. E på engelska har ett helt annat ljud än E på engelska, och jag blandar lätt ihop E på engelska med andra vokaler på grund av färgen. På svenska är E alltid rosa, men engelska ofta mer vitt. Vilket även A och I kan vara ibland, beroende på vilka andra bokstäver de är nära. Jag ska inte gå in för mycket på det här ämnet om hur jag tänker, men förhoppningsvis kommer jag att bli bättre på att förstå vad folk säger, ju mer jag får öva på det. Vilket kommer bli varje dag på det här jobbet. Great... "Hi, I'm the swedish retard".

Avslutar med musik som intresserar mig lite mer, ser ut som att det blir utgång i stan ikväll, så behöver lite toner att tagga till :)


Minnen

Har precis kollat igenom massa bilder och minnen från förra året, när jag och vänner reste runt och gick på olika TH-konserter. Saknar vännerna i Sverige så mycket <3


Fun times

*
Härliga brudar i mysiga Italien


Lite frusna i Göteborg


Hej då-hänget med Sara och Olivia innan jag flyttade


Och självklart; Bästis, som delade och upplevde allt med mig. Hur jag än skulle försöka beskriva det skulle det ändå bara sluta upp med att hon är bäst. <3


Allt galet, alla skratt, alla resor, allt det jag såg, helt enkelt några av de bästa minnena jag har, tillsammans med dessa underbara människor. Inget av det skulle ha hänt om det inte var för Tokio Hotel. Jag skulle inte ens känna en enda person av dem på bilderna om det inte var för det bandet. Vissa av dem människor som jag nu innerligt tror att jag för alltid kommer att hålla kontakten med. Och det här är inte ens alla av allt awesome folk, och bara från år 2010.
Fyfan vad tacksam jag är.


Au Naturel

Jag gillar som känt inte att visa mitt hår "au naturel", men sen jag flyttade till Australien har det inte blivit samma känsliga, jobbiga sak som förut eftersom man badat mycket mer och så vidare. Så för er som så sällan sett det sen jag inköpte min första plattång för flera år sen (eller aldrig någonsin sett det förut) - Here you go. Krulltotten is still alive inside of me.








Jag ska dock medge att jag inte gillar hur kort det ser ut att vara. Jag som nu i ett par veckor gått runt och jublat över hur mycket mitt hår har växt senaste tiden.

Första doppen

Tori tog sitt första dopp för denna säsong tidigare i veckan:






Jag är dock fortfarande samma gamla frusna badkruka jag alltid varit, så även om Kenneth försökte få i mig den dagen också, blev mitt första dopp inte förrän igår - i en uppvärmd pool. (Chickeeeeeen)







Imorgon ska det bli 31 grader varmt, att säga att våren är här vore en underdrift.

En svag plats i hjärtat

Varje lördag väntar jag och Tori ivrigt på att svenska idol ska komma ut på internet så att vi kan ladda ner det. Varje år har man en, två eller kanske till och med tre stycken favoriter. För min del har det i år sen jag såg hans audition varit Robin Stjernberg. Jag och Tori pratade precis om hur man för tre år sedan inte direkt trodde att man skulle sitta och smälta såhär till när en bandmedlem till Ludde i "What's up" uppträdde. Ingen av oss charmades ju direkt av varken Ludde eller Eric Saade som lyckats riktigt bra med sin solokarriär. Men Robin? Damn vad duktig han är. Han gör det för oss. Jag hoppas verkligen att han har en framgångsrik karriär framför sig så att man kan få se och höra mer av honom även efter idol.





Från i fredags, vid tiden 01:00 när han tar i... Jag blir lika svag varje gång.

Andra släppet av line up



Bästa är The summer set! Jag och Josefin brukade alltid lyssna på deras cover av Usher's "Love in this club" för några år sedan. The pretty reckless skulle vara ganska intressant att se också tror jag. Sen är en del av banden såna som man lyssnat lite halvt om halvt på ibland, som skulle vara rätt kul att se också :)

Bokade förresten tre stycken biljetter igår!

Ett praktexempel på hur man bäst kan avnjuta det ljuvaste ljudet i världen - Brock's röst;






Födelsedagsfirande och suddiga bilder

Ibland spelar det ingen roll om man är nykter, berusad eller har timer på kameran som står på en bänk; Bilderna blir inte annat än suddiga. Och jag orkar inte bry mig, haha.






Jag åkte hem till Alex för att fira hennes födelsedag som varit under veckan. Lite middag med ett gäng tjejer på andra sidan stan innan det blev utgång i stan. Efter att Alex och Johanna drog hem efter att inte mått så bra fortsatte jag med Sofia och Emily, med några av Emily's kompisar. Vi var på en klubb och dansade till house till kl fyra innan det blev efterfest någonstans i the cross tydligen, innan jag och Sofia satte oss i en varsin taxi hem. Jag betalade alldeles för mycket för min, blev irriterad på mig själv morgonen efter när jag insett att färjorna redan börjat gått på morgonen, så det billigaste alternativet hade varit att ta någon av dem runt 6-7 på morgonen. Men ibland orkar man bara inte. Det var en kul natt i alla fall, med väldigt få tagna bilder, som vanligt...

Söndagen spenderades på stranden och oj oj oj så skönt det var! Nu är sommaren snart här! Vid fyra drog jag, Tori och Bagge hem för att handla och laga mat innan även Anna kom och det sågs på rugby och var allmänt trevligt. Idag har jag varit med Alex i stan, ätit god mat och njutit av vädret. Det är såna bra tider nu! :)


Hemma


Det syns att det är skandinavier som bor i denna lägenhet i alla fall. Jag är den enda som inte snusar.
Eftersom de måste importera lagras det upp i frysen.



Vi fick paketet! Har saknat den här koftan jättemycket! (Och vi njuter av svenska plockgodiset:))



Tori lagade lax igår, och fy satan det var det godaste jag ätit på länge!


Det är tomat och babyspenat med grädde, och så lax med permesanost.


Sedan bakade hon, och det var också hur gott som helst.

På sistone har jag och Tine blivit väldigt bortskämda här hemma. Både Tori och Kenneth har tagit upp matlagning och bakning som hobby igen, och vi kallar det "Masterchef Addison Road" här hemma i köket. Kenneth står oftast för matlagningen, och sedan kommer Tori med sina efterrätter. Och det är inte enkla saker vi pratar om här. I'm impressed!


Colette

Var på en Group session igår på en recruitment day för ett nytt jobb, vilket slutade med att jag fick ett jobb! Oväntat, men det är bara christmas casual. Men jag kör på och gör mitt bästa för att öka chanserna för att kunna stanna hos dem även efter januari. Men nu har jag i alla fall något igen, åtminstone för några månader :)
Det ska bli riktigt kul, det är på "Colette Accessories": http://www.colette.com.au/. Företaget är inte ens två år gammalt men det har gått spikrakt uppåt för dem sen de öppnade sin första butik. Nu har de ca 45 st i hela landet, med mååånga fler på gång.
Ända sen jag klev in i på Colette för första gången jag flyttade hit (eftersom den inte fanns sist jag var i Aus) har det varit min favoritbutik i the mall. De snyggaste väskorna, de snyggaste smyckena... Ja, vad kan man säga? Jag är stoked!

Under denna group session fick man även stå inför alla (ca 50 pers) och berätta kort om sig själv, och senare även visa upp en liten skit(haha, tänk engelska på det ordet, inte på svenska) tillsammans med gruppen man var indelad i. Jag tror bestämt att min scenskräck inte är alls som den varit i mina yngre dagar. Jag kan till och med prata med normal, stadig röst OCH tänka när jag står där inför allihop. Sen betyder ju inte det att jag tycker om större gruppsamlingar särskilt mycket ändå, men även sådant har blivit otroligt mycket bättre sen jag flyttade hit.

Efteråt gick jag med två stycken tjejer därifrån, Lucy och Alicia och åt Subway innan jag och Lucy spenderade resten av dagen åt window shopping. Jag vill ha ett par snygga high heels (hör och häpna) men jag hittar inga som faller mig sådär perfekt i smaken. Du mamma, vet ju om någon hur jag är när det gäller sådant. Så mycket jag släpat med dig över hela Västerås, Uppsala, Stockholm, Sydney... Alla städer vi någonsin varit i, för att köpa antingen en väska, jacka, outfit eller ett par skor. Ingenting är precis rätt, haha.

Hittade denna bild på google, såhär ser alla Colette butiker ut; (Btw, dresscoden är svart. Jag kommer inte att ha svårt att klä på mig om mornarna i alla fall!)

-

Ibland flyger tiden bara förbi en, som om man inte ens gör något av den. Bara ser på medan den sveper förbi ögonblick för ögonblick, dag för dag. Och i andra tillfällen är man så upptagen att man inte har tid för att tänka, och då flyger den förbi då med. Då missar man den helt. Men man får vara tacksam för de speciella tillfällen som betyder något. De som man känner för, och som lyckas få sig en permanent plats i ens minne. Det är de som man senare kommer att tänka tillbaka på, och känna att man levt.


Vårstädning!

Tori och jag kämpade i flera timmar idag med att vårstäda. Känns bra att ha fått det gjort även om vi har småsaker såsom hyllor etc kvar.


Tori och alla hennes skor, som vi inte riktigt vet vad vi ska göra av.


Jag slet med fönster och allt. Det är inte så himla kul att ta bort spindelnät i vetskap om att det är Australien. "Snälla rara spindel som så vackert vävt detta nät, kom ej fram nu i detta tillfälle när jag förstör allt du gjort. PLEASE DON'T KILL MEEE!!!!!!".
Mja, typ så.

Tröjor

Igår fick jag tokryck när en tröja som jag velat ha i flera år, men varit för dyr för att köpa, försvann från nätet. Senare på dagen hittade jag den dock ändå tackvare ett mejl. Istället för 70 USD kostar den nu 15 USD eftersom den ska försvinna. Behöver jag säga att jag var snabb på att klicka hem den? Längtar så tills den kommer!




Passade även på att klicka hem denna t-shirt nedanför också - trots att jag redan har den. Men efter att ha använt den väl i över 3 år och klippt sönder den till ett linne etcetc, kan man väl lugnt säga att den sett bättre dagar. För 5 USD (tidigare 25USD) tänkte jag att frakten blir mer värd om jag kör på den också ;) Trycket är ju något av det snyggaste ögat skådat och kanske är planen att ta mer hand om denna än den första.


:D

JAMEN NOG FA-AN BLIR DET SOUNDWAVE IGEN! :D

Haha, kolla in! Och detta är bara början.


Soundwave 2012?

Tidigare i år var ju jag, Tori och Malin på Soundwave. Främsta anledningen var 36CF, men även utan dem var line upen fullkomligt SICK. Nästan för sick, så man missar massa band man vill se. Känns som att man såg ca fem band av 500. Ni förstår känslan? Det hela handlade väldigt mycket om första prioritering.
Inför 2012 (för självklart vill jag gå igen) hoppas jag på lika bra band som förra året. Om 36CF skulle vara där vore det fantastisk såklart, men jag tvivlar starkt på att de skulle vara det, eftersom de inte längre turnerar för senaste skivan och snart (om inte redan) skriver inför nästa skiva. På ett sätt skulle det vara ganska bra, eftersom om man inte har ett eller två band som man ägnar så mycket tid åt att se, vänta på signering och sedan yra över i ett dåsigt lyckotillstånd resten av dagen. Istället kanske man skulle kunna gå runt mer, se band som skulle vara intressanta att se och höra.
De har inte släppt biljetter eller line up än inför 2012, men det kommer snart så att man vet om det skulle vara värt en biljett :)


The weekend


En tidig lördagsmorgon på väg till bussen till jobbet började det KRÄKREGNA. Shit alltså..


På söndagkvällen kom det förbi folk hemma hos oss för att se finalen i Rugby League som Manly VANN! :D Det blev pizza och öl innan alla drog ut. (Det var public holiday på måndagen). Tori och hennes vänner kom hem tydligen halv sex på morgonen, jag sov ca 10 timmar ändå den natten. (Var inte med ut eftersom jag skulle jobba). 

Haha, appropå det; I lördags natt var Tine och Kenneth ute och kom hem skitfulla. Jag vaknade av att Kenneth slängde sig raklång på mig och sjöng "Ruuuuuuun toooooo theeee hiiiills" i mitt och Toris ansikten. (Vi visade honom Eric Grönwalls uppträdande i Göteborg från idol, och sen dess har den spelats 1000 gånger här hemma. Vem gillar inte det framträdandet?). Jag fattade ingenting, jag var yrvaken. Sen var han nästan på väg att somna där tills han utbrast; "Unnskyld! Det var inte meningen att väcka dig. Unnskyld," För de andra sa att jag skulle upp och jobba osv. Det roliga var att klockan tydligen var kvart i fyra på morgonen. För mig gjorde det inget, jag bara somnade om. Men så roligt bara, att han kommer in full kvart i fyra på morgonen och sjunger en i örat och sen ba; Det var inte meningen att väcka dig! Haha. Och det var inte första gången han gjorde det heller.


En snabb egobild också så ni ser att jag lever typ. Nej då. Men snart är det värsta över nu hoppas jag. Med jobbet och så. Fick faktiskt lite rast i söndags eftersom en vän till min chef som brukar komma in, kom in trots att hon trott att hon inte kunde. Så jag tog som vanligt min bok och gick och satte mig på ett café och drack, seriously, världens godaste chai latte NÅGONSIN. Det. Var. Insane. Ända sen Adelaide har jag blivit otroligt svag för chai latte.

Bilder

Lite bilder som tagit under den senaste tiden som inte hamnat på datorn förrän nu:


Tre fakta (vi alla egentligen redan vet om) om att bila genom Australien:
1. Det är platt.
2. Det ligger många döda kängurus längs vägskanterna.
3. Det är bra att tanka så fort chansen finns.


I Adelaide under en dag när jag jobbade kväll umgicks jag med Kylie och Jodie och hennes barn på the showgrounds (jag lämnade ju aldrig stället kändes det som, haha). Jag visste inte att vedhuggning faktiskt var en sport. Skitläskigt när de klättrade och stod på ostadiga plankor. En intressant upplevelse kan man säga.


Lite ridsport innan det blev motorsport med motorcyklar som flög och grejer. Tydligen filmade jag bara det så finns inga bilder.


Redan när jag var liten visste mitt undermedvetna vad det var som gällde. Jag och Kylie gick igenom bilder och grejer från när hon var "au pair" (som jag antar att man skulle ha kallat det nu) hos oss när vi var små. Om bilden är för otydlig står det; En bok till Kylie. Författare: Essi.


Ja, vi fattar grejen liksom. Haha.


Skulle tagit bild med kameran istället för iPhonen, men den är fin i alla fall! ;) Jag och lillsyrran. Gud vad blonda vi båda var.


Hemma i Sydney igen för någon vecka sen. Hela "familjen"! Tror faktiskt att det är första gången jag lägger upp en bild på Tine och Kenneth här på bloggen (Vi har bara bott med dem i typ 8 månader men jaja...) För er som inte vet, det är dem jag och Tori bor med :) Vi gjorde hembakad pizza!


RSS 2.0