Ont i huvudet

Kom inte på en bättre rubrik än så. Det var de orden som kom upp när jag tänkte efter hur jag kände.
Jag har fortfarande inte stannat upp sen sist jag skrev - därav anledningen till att jag inte skrivit något här. Jag gör bara fyra saker; Sova, äta, läsa, jobba. That's it. Det är mitt liv för tillfället. Kuuuuuuuuuuuuul va? ;););)
Nej, jag vet inte... Jag är mest bara trött.

Eftersom min iPod står för musiken i butiken jag är manager i (vi säljer music merch osv för de som inte vet) spelas mycket 36 crazyfists. Vi säljer 300000 miljoner metal t-shirts (allt är official merchandise) men inget av 36. Men jag spelar deras musik ändå. Bär deras offical t-shirts ändå. It's a good thing. Idag kom det in en liten familj där pappan (30-40 år) frågade mig vilket band det var som spelades. När jag sa 36 frågade han om jag gillade metal, varpå jag svarade: "Yeah, this is actually my favourite band". Så skrev jag ner deras namn på ett papper för han ville komma ihåg för att kolla upp dem hemma. Utåt såg jag ut så här: ":)". Inom mig kände jag såhär: "8DDDDD höhöhöhhihihihifrrfrrrghghghg".
Jag drömde förresten om Brock i veckan, och nån som var hans dubbelgångare... eller nåt. Spelar ingen roll.

Hursom, hursom. Inte dags för dem att komma till Australien igen snart kanske? Jag saknar dem.

Bara för att deras spelning i Köln i November som jag och Zara var på var en av de absolut bästa jag upplevt:





Faaaast denna dag var ju även den helt fantastisk. Mwaah. Okej, ska sluta fangirla.

Bilder

När jag satt som vanligt och tittade på de fina omslagen till böckerna i "Fallen"-serien kom jag att tänka på några bilder som Tori tog på mig för några år sen. Det är några av dem i svartvitt som hon ramade in och gav till mig i julklapp som folk aldrig tror är jag på bilderna, haha.












Så fint på väggen så! :)


Besatt

Det är mycket som händer i livet just nu och jag har inte tid till att riktigt stanna upp. Jag jobbar just nu som store manager (för ett kort tag) och varje dag i minst 8 timmar, plus att jag tar med mig jobbet hem. Både fysiskt och psykiskt. Det är både kul och stressigt. Klockan är nu sju på kvällen men känns snarare som 10-11 och att jag verkligen borde gå och lägga mig så att jag kan komma upp och åka tidigt imorgon till jobbet.

Hur som helst. En del av min hjärna är besatt av en helt annan sak. Böcker. Vissa av er som läser vet om detta, andra inte. Men min stora dröm är ju att skriva (Och självklart inte såhär oseriöst som jag gör i den här bloggen :P). För ett par veckor sedan avslutade jag ett projekt som jag skrivit på i fram emot fyra år och som är kanske runt 700 sidor i word. Så nu är jag tom. Jag saknar att ha karaktärer som aktivt lever i mitt huvud (och för folk som inte förstår sig på det här med att skriva låter det säkert som jag är schizo, men hey, läs underrubriken i min header). Så nu är jag mer än någonsin besatt av böcker. Andras berättelser. Jag har aldrig utbytt inhandlandet av kläder/diverse mot böcker på det här viset förut. Läser ut dem en efter en och smiter in i bokaffärer så fort jag får chansen, adderar tusen stycken till önskelistan osvosv.

Nu tänker jag tipsa om denna beroendeframkallande serie jag läser just nu. Den är i samma stuk som Twilight, men har en egen handling. Precis lika jävla bra - om inte bättre... Eller så är det för att det var så länge sen jag läste Twilight att jag glömt. Men whatever, alla som gillar twilight tror jag kommer älska denna serie också!
Fallen heter serien. Och böckerna har de absolut vackraste omslagen. Jag kan inte lägga ifrån mig dem. Läser på morgonen, lunchen och på kvällen. Så fort jag har 5 minuter ledigt. Stort TIPS!



Första boken i serien. Om (när) jag publicerar en bok ska det också ha ett sånt här snyggt omslag.

Nu ska jag läsa vidare. Can't wait for the movie!

Bara massa rabbel och tankar

Wow. Det har gått över två veckor sen jag lämnade Sydney - redan! Befinner mig just nu i Melbourne för veckan då vi ska befinna oss på en tattoo show här under några dagar.
Har varit i Adelaide de senaste veckorna, och det har varit... väldigt, väldigt, väldigt upp och ner, tumultartat och intensivt. Mycket drama. Väldigt mycket drama. Ni vet, jag är inte så mycket för drama. Alls, i huvudtaget. Jag tycker inte om att lägga den sortens energi på negativa saker, jag släpper det hellre om jag kan. Men när man är fastklämd mellan två parter som man är i närheten av 24/7 är det väldigt svårt. Inkludera även dagens teknologi. Jag ska inte gå in på detaljer, för jag vet inte ens om jag får, men guuuud så skönt det ska bli att få komma hem till älskade Manly i älskade Sydney igen, och till min älskade syster.
Min räddning från allt kom dock för en vecka sedan då Kylie kom hem till Adelaide från ett jobb utanför stan. Som den storasyster/bästa vän/mamma hon är för mig lät hon mig flytta in hos henne och tog hand om mig när jag var sjuk. Jag som aldrig är sjuk blir självklart vrålförkyld och tappar rösten och hostar lungorna ur mig när jag är borta med nya jobbet såhär.
Nu i efterhand har jag mixade känslor om denna gångs vistelse i Adelaide. Mycket var jobbigt, men jag kan inte låta bli att le när jag tänker på det som faktiskt var så bra och kul, som natuligtvis handlar i skymundan av det negativa. Ett särskilt stort tack går självklart till Kylie som jag inte skulle ha klarat det utan, även Tori och Rebecka som alltid stöttar mig. Och även ett till killen i ståndet bredvid vårt som varje dag lyckades sätta ett leende på mina läppar. Ibland är det lustigt hur småsaker kan lysa upp ens dagar när de mest av allt består av krångligheter.
Nu ska jag räkna ner dagarna till då jag får åka hem igen, vila upp mig så jag kan bli frisk nån gång och gå vidare från allt det här som en starkare person. Och det kan jag säga; att jag är mycket starkare än jag tror.


Update: Kom just på hela Simple Plan grejen som jag glömt bort pga allt som hänt den senaste tiden. Eftersom jag åker hem tidigare än planerat för att jobba i Sydney hinner jag gå på konserten i Sydney! Gick in på hemsidan och såg till min förtret att just den konserten är slutsåld. Detta har typ, liksom aldrig hänt mig förut. När det gäller musik och band jag vill se är jag alltid redo och medveten och därför säljs det aldrig slut innan jag bokar. Och nu ba; kraschboombang. SOLD OUT.

RSS 2.0