Tröööööööööööööött

Efter en skön helg gick jag ner och träffade upp Lina vid hennes jobb kl 10 för en utgång. Vi drog (vart annars...) till Steyne med hennes kollegor för att möta upp kanske lite bekanta ansikten. En drink skulle vi ta, vi skulle båda upp och jobba idag. Någon timme ute liksom. Mmh. En öl. Okej, två då. Hon köper första rundan så kunde ju jag bjuda på andra. Perfekt. Två öl blir bra. Sen går vi hem i vettig tid. Mmh.
Ja, något gick ju så klassiskt snett. Ett antal öl senare vid kl halv tre slocknade jag här hemma. Det var en sjukt trevlig kväll, som vanligt när jag och Lina är i farten, men när vi båda ska upp tidigt och jobba dagen efter känns det som att man borde kunna tacka nej när folk bjuder en på öl.

I morse, vid kl 7 ringer telefonen när jag gör mig i ordning. Det första jag tänker är; NEEEJ, nu är det nån som är sjuk och inte kan komma in och jobba!!! Men på telefonen står ett helt okänt nummer, (kopplade inte att det inte ens var ett aussie-nummer) och jag svarar: "Essi speaking". Och i andra änden av luren sitter en Kenneth i Norge och tjoar och fnissar om att Sverige leder i Eurovision Song Contest. Chocken, eftersom jag inte pratat med honom på ett par månader nu. Han erkände att de satt allihopa och hejade på Sverige, så jag tackade för stödet. (För jag är ju så jävla insatt). 
Kul att Loreen vann i alla fall, låten är skitbra och alla svenskar kan känna sig extra stolta!


 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0